Victor konstaterade nyss att han tycker om att umgås med mig eftersom båda för göra det man vill. Han sitter och spelar xbox medan jag sitter vid datorn. Vi kan sitta tysta bredvid varandra hur länge som helst utan att säga ett ord. Ibland sträcker han fram handen och vi gör en high five och sen blir det tyst igen. Men huvudsaken är att han gillar att umgås med mig ;) Tänk vad jobbigt det vore att sitta och prata exakt hela tiden ändå. Så att umgås under tystnad är nog rätt vanligt när man träffas ofta. Ialla fall som "vuxen". Det får mig att tänka på den tiden när livet var rena barnleken, då jag och Mia umgicks 24 timmar om dygnet. Vi hittade på saker heeela tiden och det gick inte en minut utan att vi sa något. Vi satt vid datorn och spelade in egna radioavsnitt (HAHA), la pussel på ungefär 5 miljoner bitar, lyssnade på Razz, bråkade med grannen Daniel Eriksson, skrev en låt till Daniels mamma om hennes hund och ja, massa massa mer. Jag minns speciellt när vi gömde oss i en skog för att spionera på någon och Mia tappade sin mammas förlovningsring som hon hade på sig då och en man med sin hund gick förbi och hunden började skälla åt oss när vi satt i buskarna och mannen fattade inte varför. Ringen är fortfarande inte hittad. Vilka tider.! Hur som helst. Det är skillnad på att vara vuxen och barn, om man nu kan kalla det så. Det var poängen med hela detta utdragna inlägg :)
Nu ska jag sova, detta inlägg tog min sista energi för dagen!:)
Godnatt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Haha Det var verkligen tider det vännen :) Saknar faktiskt dem stunderna rätt ofta ska jag tala om för dig :) Men du har rätt det blir annat nu när man är vuxen :) Men huvudsaken är att våra minnen finns kvar ;)
ja, jag saknar dem med!jag kan sitta och skratta hur länge som helst när jag tänker på saker vi hittat på :) vi får ta o umgås lite oftare, min vän:)
Skicka en kommentar